LUNDH: Snabba svar när Bajen kölhalade Blåvitt

Pontus Dahlberg gick åt rätt håll och tog Nahir Besaras straff. En av få ljuspunkter för Blåvitt i den allsvenskan premiären i Stockholm. För tyvärr stod det redan 3-0 till Hammarby då och hemmalaget hade i perioder spelat ut kamraterna från Göteborg.

En rejäl scenförändring jämfört med cupkvartsfinalen mellan lagen i Göteborg för tre veckor sedan. Då det blev 4-0 till Blåvitt och en pånyttfödd Eman Markovic stod för tre av målen på Ullevi. Nu blev norrmannen utbytt efter första halvlek ihop med ett par lagkamrater.

Blåvitt-tränaren Stefan Billborn kunde egentligen ha plockat av vem som helst. Nej, det var ingen premiär som gav signalen att IFK Göteborg är på väg tillbaka till toppen. Snarare var slutresultatet 4-0 i underkant och publiken fick njuta av ett par verkliga klassmål.

Några timmar tidigare hade doften av pyroteknik legat tung kring Gullmarsplan. Från olika håll vällde det in folk klädda i grönt och vitt i alla möjliga plagg. Sånger och ramsor varvades med ett flitigt halsande av öl, vin och andra drycker och det var glatt humör.

Om det fanns några premiärnerver efter en svag Hammarby-vår så gick det inte att spåra bland supportarna. Kanske hjälpte alkoholen en del? Kanske var det den värmande solen? Den obligatoriska marschen från Södermalm är en grönvit folkfest och det är verkligen alla åldrar.

Nu fick den understöd från Årsta och andra områden söder om stan och det var en folkström som tog sig fram där det gick. Många passerade platsen för gamla Söderstadion och Hovet. Andra nere på gatan vid slakthusområdet. Målet var hemmaarenan och den efterlängtade starten på allsvenskan.

Innerst inne var det säkert en del Hammarby-supportrar som undrade över klubbens status. Man har trots allt ömsat en del skinn under vintern och borta är Touré, Hammar och Fenger och in har kommit Abraham och Tounekti. Alla minns garanterat Kim Hellbergs tröga start 2024.

Den södra kortsidan var blåvit och även där var det rejält tryck inför avsparken. Klart att hoppet stigit efter att man nådde cupsemifinal och skickade in två bollar på Malmö FF väl där. Värvningarna har sett ut att vara av rätt kaliber. Träningskulturen är vässad. Och Stefan Billborn och Joachim Björklund har fått tid på sig att sätta den tänkta spelidén.

Men det blev aldrig någon riktig kamp. Hammarby tog kontroll direkt och sårade Blåvitt med löpningar, djupledsbollar, kombinationer och en lekfullhet som bortalaget aldrig kom åt. I efterhand går det att läsa statistiken som i parameter efter parameter visar på en brutal överlägsenhet. Det var en jobbig match för ett orangeklätt Blåvitt.

Annat för Hammarby där unge Markus Karlsson ordnade 1-0. Först bröt han ett uppspel och spelade fram Jusef Erabi som tog ett avslut. Skottet blockerades av Blåvitt-spelare, men då kom Karlsson i andravågen och var iskall när han skickade in 1-0 bakom Pontus Dahlberg. Karlsson är en av många spelare som fortsätter att växa.

Hammarby kom i våg efter våg men det andra målet dröjde till första halvlekens slutskede. Det var dock värt att vänta på. Erabi var den som kraftfullt nickade in 2-0 men förspelet till målet är ett klipp som Kim Hellberg garanterat kommer att visa som exempel på hur Bajen ska spela. Där man öser på framåt i högt tempo och med fin teknik.

Nu var det Shaquille Pinas som slog en rak boll till Paulos Abraham som stod felvänd utanför Blåvitts straffområde. Han släppte bollen i djupled och där stormade Sebastian Tounekti fram. Den lekfulle yttern var snabb och hann upp bollen och slog ett fint inlägg till Erabi som gick upp med två Blåvitt-spelare runt sig. Det hjälpte inte.

Stefan Billborns försök att stoppa blodflödet och samtidigt signalera att det var en oacceptabel nivå på spelet med ett trippelbyte direkt efter pausen bidrog till lite stabilitet. Ändå var det aldrig nära att laget kom in i matchen utan i stället fick vi se hur en Blåvitt-klack på mittfältet av David Kruse snabbt omvandlas till en kontring av Tesfaldet Tekie. Kort därefter var det 3-0 av Nahir Besara.

Hammabys lagkapten fick sedan möjligheten att skicka in 4-0 efter att bollen gått upp på Kolbeinn Thordarsons arm i samband med en hörna. Då klev Dahlberg fram och räddade straffen när han gick åt rätt håll. Tio minuter senare fick Blåvitts långe målvakt se sig bli delikat lobbad av Simon Strand som vackert lyfte in 4-0.

Bland de grönvita på läktarna var det som om man knappt trodde att det var sant. En glädje det är lätt att bli avundsjuk på. Bättre premiär kan man knappt få. Ändå undrar jag vad som får en supporter bredvid pressläktaren att fira Strands mål (och de andra också) med att vända sig mot Blåvitt-klacken och ge dem långfingret med bägge händerna. Alla är vi olika.

Serietvåan från 2024 var tillbaka med en fotboll som är rak, offensiv, snabb och ständigt farlig. Klart att man har hjälp av ett underlag som gynnar spelet som Kim Hellberg vill se, men det var en signal om att den svaga våren kanske inte följer med in i allsvenskan trots allt. Även om en match är för lite underlag för att veta säkert.

Blåvitt, då? Ja, Stefan Billborn talade om att man kunde analysera förlusten väldigt mycket eller bara lägga den åt sidan och inse att man inte gjorde vad man skulle. Det lät som det senare gäller och att spelarna bara ska hitta tillbaka till det som funkade tidigare i våras. Lätt sagt, kanske svårare att göra.

Klart är att Billborns Blåvitt 2025 står för en helt annan fotboll än Billborns Blåvitt 2024. Då hade man inte alls vågat blotta sig i en sådan här match och även om man förlorat då också hade inte siffrorna runnit i väg. Detta måste vara rätt väg, men till övre halvan är det långt. Fast de kan knappast ge upp efter ynka en match.